Tänk vad roligt att Feministiskt initiativ och Soraya Post kom in i EU-parlamentet! Jag tror att det är en kombination av Gudrun Schymans homepartyn och en frustration över att de etablerade partierna inte lyckats komma till rätta med ojämlikhet och diskriminering av utsatta grupper som banat väg för F!
Samtidigt är det med sorg i hjärtat som jag ser den högerextrema vågen drar över Europa. Här i Sverige har vi SD som i sammanhanget är ett ganska välpolerat parti. Sådär lite lagom svenskt högerpopulistiskt.
Jag funderar på vad en kan göra för att bryta trenden av att fler röstar på SD. Taktiken att inte ta debatten verkar inte fungera. Att släppa in dem i debatten verkar inte heller fungera. Att kalla dem fascister, rasister och annat tycks inte avskräcka människor från att rösta på dem. Jag tror inte heller att förlöjligande videoklipp har någon verkan. Det verkar snarare bli en Fälldin-effekt. Många människor identifierar sig och känner sympati med någon som inte kan svara på journalisternas frågor.
Jag tror att de flesta som röstar på SD inte gör det utifrån en ideologisk ståndpunkt. Snarare känner de inte igen sig i de etablerade politikernas retorik. När partierna försöker vinna mittenväljarna är det många som inte kan identifiera sig med dessa intressen. Jag tror att många upplever att politikerna inte bryr sig om deras liv och den verklighet de lever i.
Jag tror att det farligaste vi kan göra är att isolera de som sympatiserar med SD. Grupper av människor som stängs ute eller själva väljer att stå utanför skapar lättare fiendebilder av andra. De söker sig till varandra och stärker sina åsikter i gemenskap med likasinnade. Detta göder ett "vi och dom"-tänkande vilket lättare frammanar lösningar där de andra på något sätt ska förskjutas, fördrivas eller elimineras.
Jag ska försöka göra något annat. Jag har stor förståelse om andra inte vill göra samma sak, men jag tror fullt och fast på att vi människor har fler saker som förenar än som skiljer oss åt. Jag tror alla människor känner glädje, ilska och sorg. Jag tror alla längtar efter gemenskap, kärlek, respekt och förståelse. Även människor som röstar på partier som inte vi röstar på.
Därför vill jag komma i kontakt med människor som röstat på SD. Jag vill veta vad som driver dem, vad de drömmer om, vad de tycker meningen med livet är och vad de oroar sig för. Om jag kan lyssna på dem, om de känner sig förstådda, är möjligheterna mycket större att de lyssnar på mig, på min längtan och vad som skrämmer mig. Om jag vill att andra ska lyssna på mig, behöver jag nog lyssna på andra.
Så om du som läser det här sympatiserar med SD eller känner någon som gör det, ta gärna kontakt med mig: joachim@jberggren.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar